This post is going to be in swedish, mostly. It's going to be a sort-of review of the book and movie Grabben i graven brevid ("The Guy in the grave nextdoor"). If you want a review in english, check out imdb.com and the users review of the film. Here goes:
Grabben i graven brevid handlar helt enkelt om de kulturkrockar som sker när en väldigt "bonnig" mjölkbonde och en prydlig bibliotekarie träffas och blir kära. Går inte att beskriva det på ett annat sätt.
Jag köpte boken för några dagar sedan boken i en second-hand affär (Erikshjälpen för dem som undrar). Jag är en storbokläsare och det blir minst plågsamt för plånboken att köpa så billigt som möjligt. Filmen hade jag hört talas om innan, men aldrig sett den därav mitt val att köpa boken. Jag skulle ta tåget idag till Kristianstad (låna ännu fler böcker, dock litteratur till skolan) och började läsa då de första sidorna. Katarina Mazetti lyckades verkligen fånga mig från första stund. Den hade en feel-good känsla i historien och jag ville bara få veta mer om hur detta skulle sluta. Dialogen är inte så rapp, men när vi dyker in i karaktärernas sätt att tänka blir det "rappt". Ingen är rädd för att uttrycka sina behov och "säger" som det är till oss läsare. Ännu en applåd för Mazetti! Jag förvånades dock över slutet, vilket var ett ganska öppet slut. Men ändå med hintar om att bonden och bibliotekarien skulle få varandra, fast kanske ändå inte. Boken är definitivt läsvärd och den är inte speciellt lång för dem som inte orkar med trehundra-sidors (ca 190).
Detta triggade igång mig till att se filmen. Självklart fick jag mamma med på det så det sluta med att vi två satt vid tv:n, framför soffan och fnissade som två hormonstinnade tonåringar. Med boken färsk i minnet kände jag igen många scener från vad jag läst bara några timmar tidigare. Dock hade de lagt till en del händelser, tagit bort och ändrat slutet. Från mitt perspektiv gjorde det storyn bättre. Boken i sig kunde vara förvirrande, men filmen gjorde handlingen glasklar; Vilka rörde det sig om och vilka hinder hade de i sin väg mot lycka. En klassisk kärlekshistoria om man så säger. Michael Nyqvist var perfekt i rollen som bonden Benny. Elisabet Carlsson gjorde inte heller en dålig imitation av den prydliga Desirée. Personligen satt jag och fnissade, skrattade, gömde mig bakom kudden varannan minut av pinsamma scener, rangliga repliker och generade kinder. Självklart gillade jag filmen och kände mig mer tillfredsställd av det valda slutet i stället för boken.
Sammanfattning: Vill ni inte läsa? Se filmen. Gör gärna båda. Det ger en annan blick in på karaktärerna och vad de tänker. Jag kunde lättare förstå Bennys situation tack vare att jag läst boken, men annars förklarades det lite dåligt till varför han inte kunde lämna sin gård (I boken dog hans pappa när Benny var ung och därav fick han axla ansvaret).
Läs boken, se filmen. Det är en underhållande historia som aldrig tröttas ut.
4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar